Vi närmar oss 2010 med stormsteg. 2010... Helt otroligt! Det var ju typ i förrgår jag skrev 1996, men då skrev jag det på ett brev och frågan är när skrev jag ett brev senast? 1996?

Jag minns millennieskiftet som igår och hela hysterin med alla nollor. När jag gick första klass fick jag lära mig att nollor är ingenting värda. Kring millennieskiftet visade det sig att dom inte alls var så mycket värda som många trodde, men i en löneförhandling till exempel kan de få VÄLDIGT stor betydelse, likaså när en offert skrivs och ett avtal sluts.



Nu vill jag passa på att önska alla ett riktigt gott nytt år med nya tag, ny energi och nya möjligheter. Trots allt det nya tycker jag det är bra att återknyta till gamla delar som redan är bra, för att inte tappa bort sig. Allt ska ju hela tiden utvecklas och bli bättre. Det är så lätt att jämföra sig med andra och kopiera eftersom de har lyckats. Men alla har vi olika förutsättningar, både individer och företag.

När vi pratar om t ex introduktionsseminariet här på Knightec och hur vi ska utveckla det, då brukar jag tänka på det första introduktionsseminariet jag var med om, hur bra det var och vad som var så bra med det. Om vi börjar kopiera delar från andra för att väva in i vårt koncept är det inte alls säkert att det blir särskilt bra.

Man måste våga tro på sig själv!

Jag har alltid uppskattat Knightec för den prestigelöset som råder. Oavsett funktion ska alla hjälpa till att plocka ur diskmaskinen, gå med kartonger till återvinning, handla fika och kopiera papper, för att ta några exempel. Arbetsmiljön blir så mycket trevligare utan prestige och interna maktkamper. Och de flesta av oss blir mycket bättre människor och får möjlighet att utvecklas positivt när vi kan lägga energin på rätt saker. 

I fredags var jag ute och åt lunch. När jag och mitt sällskap kom till salladsbuffén var det slut på assietter. En kvinna gick och sa till. Gissa om jag blev förvånad när den som kommer med tallrikar är en världskänd hockeyspelare (en av världens bästa, genom tiderna). Snacka om prestigelöshet! Istället för att irritera sig på att det inte finns några tallrikar så hjälper man till och slipper ödsla energi på någonting helt onödigt. Restaurangen var helt fullsatt och personalen gjorde så gott de kunde.

Året lider mot sitt slut och det är dags för lite årlig eftertanke. Vad har hänt? Vart har tiden tagit vägen? Vad var bra? Och hemska tanke, hade jag någon del i det hela?

Tid för reflektion är oerhört viktigt och då tänker jag inte enbart på den årliga. Knepet är att hitta de tillfällen som bjuds. Det är så lätt att bli kvar i vardagscentrifugen där allt snurrar runt, runt och konstigt nog verkar varvtalen ökas med åren. Sannolikt är människor och textilier lika, centrifugeringen nöter på fibrerna, både på kropp och själ.

Nu är det dags att fundera på vad jag själv mår bra av, vad jag tycker om att göra och varför.