|
100209 - Dimitris Gioulekas |
Då var det äntligen dags, i fredags var vi i Rinkebyskolan och på schemat stod teknikprojekt och projektmetodik. Föreläsningen är ett steg i vårt samarbete med skolan där Knightec genom praktiska övningar och föreläsningar stärker intresset hos eleverna för teknik. Närmare 80 elever fördelade på fyra klasser hade föreläsningen inplanerad på schemat. Förväntansfulla och med stort engagemang bänkade sig den första klassen strax efter åtta på morgonen. Teknikprojektet presenterades, en bil skall byggas och därefter fick jag tillsammans med kollegan Oskar föreläsa om de viktigaste momenten när man driver projekt. Knappt hade vi hunnit komma igång förrän frågorna haglade, intresset för teknik är verkligen stort. Det är en enorm förmån att få vara med i detta samarbete, lära känna eleverna och ta del av de frågeställningar som eleverna har om sin framtid - vår framtid. För mig är det en stor gåta varför inte fler företag väljer att engagera sig i morgondagens ingenjörer när vi redan idag ser att det är brist på just ingenjörer.
|
|
100202 - Dimitris Gioulekas |
|
I slutet på förra veckan var det äntligen dags för rådsmöte. Under två dagar i Bålsta fick säljare, ledare och administration utbyta erfarenheter, utvecklas inom sälj och diskutera ledarskapet på Knightec. Viktiga komponenter för en stark och enhetlig företagskultur. På tal om kultur, kvällen ägnades åt matlagning där gänget delades in i fyra lag, de som drog nitlotten fick duka borden. Som en liten överraskning eller kalla det för hämnd ägnade de tiden även åt att dela ut uppgifter till oss alla som skulle presenteras under middagen. På min lapp stod det Zorba och det tog inte lång tid förrän alla var en del av denna dans. Gemenskap är mycket viktigt där den egna insatsen formar omgivningen!
Med hemresan kom en överraskning. Knappt en kilometer från konferensstället fick jag en känsla av att vi hade kört fel och jag beslutade för att vända om. Snöande under natten hade gjort att plogbilarna skrapat rent vägen men tyvärr var även spåren av vägkanten borta. Jag hade precis vänt bilen när två av hjulen hamnade utanför vägkanten och inom hundradelssekund satt bilen fast. Redan efter några sekunder stannade den första bilen för att fråga hur det var och flera kom därefter. Efter drygt en kvart stannade en Jeep och efter några minuter var bilen åter på vägbanan, utan bucklor och repor.
Alla pratar om att ingen stannar för att hjälpa till nu förtiden. Under de 15 minuterar jag satt i bilen stannade närmare 30 personer för att fråga hur det var, ifall jag hade fått hjälp – endast ett fåtal körde förbi. Det kallar jag omtanke!
|
|
|
|
|
