Efter ett antal semesterveckor och ett allmänt i liv i sus och dus så kommer verkligheten ikapp, jag måste få tillbaka lite flås och ork. Kan även vara så att livremmen spänner liiiite, men bara så där lagom irriterande.

Efter första rundan på ca 5 km så känner jag att det kommer behövas en rejäl spark för att få mig ur sängen dagen efter. Sparken att få mig ur sängen ordnas av frun och jag linkar mig upp på svårt stela ben. Plågar mig runt samma runda 2 dagar senare och ytterligare en gång nu i söndags, och sakta börjar kroppen svara tillbaka. Det finns ett hopp i en gubbe på snart 44, även om jag fan inte trodde det för några dagar sedan.

Det kan vända snabbt om man bara orkar möta den bistra verkligheten och tro på framtiden. Det som hägrar är 10km löpning på stenhård asfalt i västerort den 11 oktober, Hässelbyloppet. Vi få se hur länge det hägrar men de senaste 3 åren har jag stått där bland 2 500 andra som tror på framtiden :-)

Ni ska jag låta kroppen sova vila sig i form till nästa runda som sker imorgon .....

Vi hörs snart, be sure

M