Under julledigheten började jag att läsa om Klas Hallbergs bok "Hångla mer!" Det står mycket tänkvärt där, bland annat vad det är som gör att vi får för oss så mycket, t ex vad som är bra och mindre bra. Vi har ju liksom var och en våra egna referensramar. Hur kan det komma sig att jag tycker ett agerande är helt olämpligt samtidigt som du tycker det är helt okej?

För snart ett år sedan engagerade vi Klas som föreläsare, att inspirera våra medarbetare och före detta medarbetare med respektive till att "Hångla mer", dvs ge sig hän och uppleva livet och inte bara gå runt och småpussas hela tiden. Föreläsningarna var mycket uppskattade och det var roligt att få möjlighet att träffa både nuvarande och tidigare kollegor och inte minst deras respektive.

Vi närmar oss 2010 med stormsteg. 2010... Helt otroligt! Det var ju typ i förrgår jag skrev 1996, men då skrev jag det på ett brev och frågan är när skrev jag ett brev senast? 1996?

Jag minns millennieskiftet som igår och hela hysterin med alla nollor. När jag gick första klass fick jag lära mig att nollor är ingenting värda. Kring millennieskiftet visade det sig att dom inte alls var så mycket värda som många trodde, men i en löneförhandling till exempel kan de få VÄLDIGT stor betydelse, likaså när en offert skrivs och ett avtal sluts.



Nu vill jag passa på att önska alla ett riktigt gott nytt år med nya tag, ny energi och nya möjligheter. Trots allt det nya tycker jag det är bra att återknyta till gamla delar som redan är bra, för att inte tappa bort sig. Allt ska ju hela tiden utvecklas och bli bättre. Det är så lätt att jämföra sig med andra och kopiera eftersom de har lyckats. Men alla har vi olika förutsättningar, både individer och företag.

När vi pratar om t ex introduktionsseminariet här på Knightec och hur vi ska utveckla det, då brukar jag tänka på det första introduktionsseminariet jag var med om, hur bra det var och vad som var så bra med det. Om vi börjar kopiera delar från andra för att väva in i vårt koncept är det inte alls säkert att det blir särskilt bra.

Man måste våga tro på sig själv!

Jag har alltid uppskattat Knightec för den prestigelöset som råder. Oavsett funktion ska alla hjälpa till att plocka ur diskmaskinen, gå med kartonger till återvinning, handla fika och kopiera papper, för att ta några exempel. Arbetsmiljön blir så mycket trevligare utan prestige och interna maktkamper. Och de flesta av oss blir mycket bättre människor och får möjlighet att utvecklas positivt när vi kan lägga energin på rätt saker. 

I fredags var jag ute och åt lunch. När jag och mitt sällskap kom till salladsbuffén var det slut på assietter. En kvinna gick och sa till. Gissa om jag blev förvånad när den som kommer med tallrikar är en världskänd hockeyspelare (en av världens bästa, genom tiderna). Snacka om prestigelöshet! Istället för att irritera sig på att det inte finns några tallrikar så hjälper man till och slipper ödsla energi på någonting helt onödigt. Restaurangen var helt fullsatt och personalen gjorde så gott de kunde.